Återigen har jag besökt
Navet i Borås. Denna gång med fokus på fysik och kemi. Dagen började med att
Anna Gunnarsson (en pedagog på Navet) läste ett stycke ur sin nya experimentbok,
som handlade om fysik och kemi. Berättelsen innehöll bland annat begreppet
luftmotstånd. Vårt första experiment innehöll just luftmotstånd.
Det första jag och mina
kurskamrater tillverkade var en luftballong. För att göra en luftballong
behövdes en plastpåse, snöre och en tyngd. Vi byggde luftballongen genom att
klippa av handtagen på mitten och klippa sönder påsen på dess
"långsidor". Vi knöt fast fyra snören i handtagsändarna och sedan nedtill
i en tyngd. När vi testade luftballongen prövade vi att släppa den från ett
bord som jag stod på (Bild 1). Detta funkade inte alls. Vi kom fram till att
tyngden var för tung i förhållande till den låga höjden. Luftballongen fylldes
inte med luft, utan föll som en sten mot marken. Så vi bytte ut tyngden
mot en lättare tyngd, vi bytte även till en högre plats att släppa från. Bild 2
visar hur luftballongen är full med luft och åker ner mot marken. På bild 3 har
jag byggt en helikopter med hjälp av papper och ett gem.
Bild 1 Bild 2 Bild 3
Genom dessa två experiment
har vi fått testa på luftmotstånd, tyngd, dragningskraft, rotation, atomer och
molekyler (luftens sammansättning). Vi fick även tipset att visa för barnen hur
man kan få en luftballong att stiga. Vissa menar att detta kan vara svårt och
farligt för barnen att göra. Man tar en tillverkad luftballong och använder en
varmluftspistol för att få ballongen att stiga. Här får barnen verkligen vara
med och uppleva hur den varma luften tar mer plats och stiger. Jag tror även
att man skulle kunna köpa rislampor eller thailyktor för att på ett bra sätt
visa hur varmluft stiger.
Vid ett sådant här
experiment skall jag som pedagog vara tydlig och berätta för barnen vad vi gör.
Anna Gunnarsson pratade om att det är viktigt att vi använder rätt begrepp för
sakerna redan från början. Att vi förklarar att det är dragningskraften som gör
att luftballongen dras neråt. Anna menar att om vi inte gör detta kommer barnen
behöva lära sig allt två gånger. Ett klassiskt exempel som Anna tog upp var att
inte säga "det minsta måttet" utan istället ”teskedsmått”.
Nästa experiment handlade
om kemi. Det första som togs fram var "Draken Bertas fissaft". Saften
var gjord på vatten och rödkål. Vi fick en skål fissaft och 12 stycken provrör.
I sex av rören var det en basisk blandning och i de andra sex rören var det en
sur blandning. Den basiska blandningen bestod av vatten och bikarbonat och den
sura bladningen bestod av vatten och citronsyra. När vi blandade fissaft med de
sura och basiska blandningarna uppstod det olika färger. Basiskt blev grönblå
och det surt blev rött. När vi sedan blandade de grönblåa och röda blandningarna
tillsammans med varandra uppstod lila. Dessutom blev syran och det basiska till
kolsyra när det blandades. Frågan om det var okej att barnen smakade på detta
kom upp. Det var okej att smaka på det även om det kanske inte är så gott.
Däremot ska man aldrig uppmuntra barn att smaka på saker när men håller på med
kemi.
Till det andra
kemiexperimentet behövdes ett provrör, fissaft, olja, bikarbonat och
citronsyra. Det första vi gjorde var att blanda fissaften med citronsyra för
att få fissaften sur. Sedan hällde vi bikarbonat i provröret. Vidare hällde vi
i oljan i provröret. När vi gjort det bildades det bubblor som åkte från botten
och upp. Det hade sin förklaring i att luften som fanns under bikarbonaten
trycktes undan av oljan, och därför bildades luftbubblor som åkte upp till
ytan. Experimentet fortsatte med att vi hällde i den sura fissaften i
provröret. Resultatet blev (bild 3) att det bildades röda bubblor som åkte upp
och ner i provröret. Förklaringen till detta är att bubblorna (fissaften) åker
ner och lägger sig på bikarbonat. Syran i bubblan blandas med bikarbonaten och
blir Co2(koldioxid). Bubblan åker upp med Co2 till ytan och släppet ut Co2 i
luften. Bubblan är tom på Co2 och åker därför ner igen och blandas ihop med
bikarbonat.
Bild 1 Bild 2 Bild 3
I slutet av dagen fick vi
även i uppgift att skriva en berättelse med ett naturvetenskapligt innehåll. Vi
fick använda oss av ett karaktärsschema och ett hinderschema(Grönte, 2012).
Karaktärsschema innehöll tre kategorier "Fysiskt-utanpå"
"Psykiskt-inuti" och "Socialt-omkring". Schemat innehöll
bland annat frågor som "hur rör sig karaktären?"
"självbild?" och "Viktigaste händelsen i livet?". Tack vare
de här frågorna kom det ganska snabbt fram en karaktär. Vår karaktär var den
Supersnabba Sköldpaddan Sune. Han var en supersnabb brevbärare och den största
rädslan i livet var vatten. Hinderschemat var en hjälp för att bygga upp en bra
berättelse med en början, ett hinder, en lösning, en paus och så vidare. Efter
pausen kommer ytligare ett hinder, lösningar och paus. Schemat bestod av fyra
stycken hinder. Dock hann vi bara skriva en början. Den lät som följande:
En morgon vakande sköldpaddan Sune av att
solstrålarna stack honom i ögonen. Sune hoppar upp ur sängen och rakt ner i
springskorna. När Sune tittar sig i badrumsspegeln ser han det röda håret som
står åt alla håll. Sune döljer den röda kalufsen med sin keps. I ett språng tar
han sitt förstoringsglas och spring mot jobbet.
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga för naturvetenskap. Liksom sitt kunnande om enkla kemiska processer och fysiska fenomen.
_______________Referens:
Grönte, Veronica (2002). Kopieringsunderlag till Pennvässaren. Varberg: Argument
Läroplanen för förskolan, Lpfö 98.[Ny, rev. utg] (2010). Stockholm: Skolverket
Anna Gunnarsson, Navet Science Center 2015-02-27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar