Flerspråkighet

Under terminens gång har jag kommit i kontakt med flerspråkighet på flera sätt. Både i högskolan men också ute i verksamheterna. Ett språk är så mycket mer än det talande språket. Språk består bland annat av kroppsspråk, pragmatik, intonation, sematik och grammatik. Allt detta sker i vardagen när vi kommunicerar med barnen.

Om jag i framtiden kommer att arbeta med annat förstaspråk än svenska finns det några punkter att tänka på. Under Emma Almingefeldts föreläsning tar hon upp sju stycken faktorer som kan påverka barns språkutveckling.

Dessa är:

Ålder

Kropp och själ

Hjärnskador

Attityd och motivation

Kontakt med förstaspråk

Vistelsetid

Pedagoger

Vistelsetiden påverka barnet språk. Språk är en färskvara, därför är det viktigt att barnet får mycket kontakt med både sitt första språk och sitt andra språk (Svenska). Som pedagog är det viktigt att jag är med och stöttar barn och föräldrar i  barnets språkutveckling. Om ett barn ska åka iväg på en längre resa och där med vara ifrån svenska språket en lång tid kan jag som pedagog tipsar om olika appar och ljudböcker som barnet kan leka med. På så vis kommer barnet i kontakt med svenska språket även under resan och risken att barnet tappar svenska språket minskar. 

_______________

Referens 

Emma Almingefeldt, Hägskolan i Borås 2015-01-21

Didaktiskt material Vs färdigt material

Nyligen läste jag en diskusion på nätet om färdiga arbetsmaterial/ arbetskoncept. Detta är något som vi fått kunskap om parallelt med arbetet av vårt eget didaktiska material.

Under terminens gång har vi haft föreläsningar och workshop om hur man kan skapa egna didaktiska material. Under dessa lektioner har vi fått använda våran fantasi och tänka utanför ramarna. Vi har fått fundera på vad vi vill att barnen ska lära och varför barnen ska ta till sig just denna kunskap. Jag tycker att vi har fått utveckla våran fantasi. Under veckan som gick hade vi utställning där alla studenters didaktiska material visades upp. Alla material var olika och hade helt olika tankar om vad barnen skulle lära. Även om jag upplevde att många stundenter hade valt att göra att material med fokus på språk såg de helt olika ut och ingen hade samma tanke med materialet. Allt material var anpassat efter studenternas VFU barn och deras pågående teman.

Fyra olika didaktiska material gjort av min kurskamrater 

Men så under terminen har vi även fått färdiga material, vi har fått tips på olika appar, vi har fått kunskap och eftarenhet om Babblarna och prövat draken Beatas experiment. Även detta har varit roligt, lärorikt och inspirerande. Under dessa lektioner har jag sugit åt mig alla positiva sidor med de olika materialen. Men hur kritiska har vi varit? Jag bara undrar är vi så kritiska mot färdiga material som vi borde vara, själv upplever jag att jag är såld direkt på dessa produkter. Jag vill genast ta in och pröva dessa material i olika barngrupper. Jag har ingen erfarenhet av att arbeta en längre period med dessa arbetsmaterial. Men jag vill gärna säga att dessa färdiga material kan ha en negativ effekt, på flera sätt.
Jag funderar inför min kommande yrkesroll om jag som pedagog ska köpa olika arbetsmaterial och använda i verksamheten. Det kommer kosta en hel del att köpa in materialet, tid att sätta sig in i att arbeta med materialet och är materialet något som barngruppen är intresserad av?

Med mitt didaktiska material vet jag precis hur skapandet har gått till, jag vet mitt syfte med materialet och jag har hela tiden tänkt på att besvara de didaktiska frågeställningarna (Hur, vad och varför). Med mitt egna didaktiska material har jag kunnat anpassa materialets nivå efter barnen. Jag har även utvecklat materialet ju mer barnen lär. Även om det varit tidskrävande känner jag att jag som pedagog har lärt mig minst lika mycket som barnen.

Färdigt arbetsmaterial, till vänster Draken Beata. Till höger Babblarna (Bild lånad babblarna.se) 

Jag hoppas att i framtiden få testa att arbeta med någon typ av dessa material eller modeller. Men vad kommer krävas av mig som pedagog? Jag får ett papper med olika uppgifter att göra med barnen och där det står vad barnen tränar och varför de tränar på det? Där allt är ut tänkt efter Förskolans läroplan. Efter snart 3.5 år på högskolan känns det som alla den kunskap vi fått är lite lönlös om dessa färdiga arbetsmaterial ökar i förskolans verksamhet.

Fältdagar efter VFU och Utvärdering

Fältdagar efter VFU

Nu har jag haft två fältdagar efter min VFU-period. Barnen på förskolan är 1-3 år, så mina tankar inför fältdagarna var att några barn skulle glömt bort mig. Jag trodde att barnen på förskolan inte skulle förknippa mig med sagolådan så mycket som de gjorde. Jag valde att under fältdagarna ha min sagolåda som vanligt. Redan vid matbordet var det ett barn som tittade på mig och sa "gumma" samtidigt som hon gjorde tecknet för gumma. Jag tolkade det som att hon frågade om jag skulle berätta "Sagan om den lilla lilla gumman". Flera av barnen tog efter och pekade på min låda och gjorde tecknet för gumma. Då kände jag att min låda var lyckad. Under min VFU fick barnen höra om "Sagan om den lilla lilla gumman" nästan varje dag och nu efter en veckas uppehåll ville de höra den igen. Under samlingen kom barnen ihåg tecken och vi berättade sagan tillsammans, jag och barnen. Under mina två fältdagar tolkade jag det som barnen tog till sig kunskapen jag lärt ut. De var intresserade av lådan även fast de hört den många gånger tidigare.

Min sagolåda! 

Mitt hjälpmedel den första veckan innan jag lärt mig att teckna.

Utvärdering av materialet

Jag tycker att mitt material har funkat bra, barnen tog till sig materialet och fick ny lärdom av materialet. Lådan innehöll flera ämnen än vad jag tänkt på från början, ett exempel på detta är gumman och kattens känslor när gumman ropar "schas katta". Ju tryggare jag blev i att göra de olika tecknen till figurerna desto mer utvecklade jag lådan. Det kom till mer tecken i lådan och jag fick in ämnen som matematik och känslor. Eftersom jag och barnen tillsammans gjorde de olika tecknen till figurerna tycker jag att barnen blev mer delaktiga i berättandet. Det var inte jag som berättade sagan för barnen, utan jag tycker att vi tillsammans berättade den. Min upplevelse av barnens delaktighet är något som Tisell (2009, s.11) beskriver som att tecken bidrar till att barns koncentration ökar och barnet upplever sig mer "med" när tecken används. 

_______________
Referens:
Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1. uppl. Lidingö: Hatten

Matematik

I vår kurslitteratur har vi en bok som heter "Små barns matematik". Boken är uppbyggd efter erfarenheter och dokumentationer i samband med ett pilotprojekt, som genomfördes av NCM. Idag fick vi möjlighet att träffa en av pedagogerna som var med i detta projekt och som även är med i ett av bokens kapitel. Vi fick under dagen mycket inspiration och tankar om hur man kan arbeta med matematik i vardagen. Även om en del kunde upplevas som repetition försökte jag och min kurskamrat att utmana varandra att utveckla aktiviteten ännu mer. En del aktiviteter hade vi gjort tidigare fast i ett annat sammanhang, exempelvis med fokus på drama. 

Här är lite av allt vi mötte under dagen. 

Collaget ovan visar lite av det vi mötte under dagen. Något som jag fastnade extra för var mat- och sovklockan. Mat- och sovklockan hade bara en timvisare. Minut- och sekundvisaren hade klippts bort. Istället för siffror var det vita små streck. Klockan visade när det var dags för frukost, samling, frukt, utelek, lunch och så vidare. Tanken var att barnen skulle få en tidsuppfattning. Carina Mattsons erfarenheter av att använda sig av en sådan klocka bidrog till att barngruppen blev lugnare. Barnen kunde själva titta på klockan för att få en uppfattning om vad som väntade härnäst. Det viktiga i sammanhanget var att klockan inte var till för att barnen skulle lära sig den, utan för att ge dem en förståelse för tidsuppfattning. Det var en av aktiviteterna som jag mött tidigare och som jag tycker kan utvecklas efter barnens kunskaper. Jag tycker man kan utveckla aktiviteten ännu mer genom att ha kvar siffror och minutvisare för att ge barnen en djupare förståelse. Alla som har jobbat på en förskola har någon gång fått frågan "När går jag hem?" Svaret som man ger som pedagog brukar vara i stil med "Efter vilan" eller "Klockan 13" Att använda sig av en sådan "utvecklad" klocka tror jag kan vara väldigt lärorikt för barnen. 

Collaget visar också en låda med olika fack. Här fick barnen i uppgift att hämta olika saker i skogen, det kunde bland annat vara något tungt, något mjukt och något litet. Denna uppgift kan göras både inne och ute. 

                                                 Stapeldiagram och cirkeldiagram för barn

Vi började hela dagen med att ta reda på vad vi var intresserade av på TV. Vi fick tre alternativ, varje alternativ hade varsin färg av träkulorna. Alternativen var Skavlan, Melodifestivalen och Let's dance. När man bestämt sig fick var och en gå och i den träkulan som representerade det valda TV programmet. Först fick vi resultatet i stapeldiagram, men resultatet gjordes snabbt om till ett cirkeldiagram.

Carina Mattson pratade om hur man får med barnen i en aktivitet.
Hon berättade bland annat att när de är ute påbörjar hon en aktivitet och så får barnen komma när de är intresserade. Allt eftersom tillkommer det barn, och när några barn tröttnat kommer det nya. Detta är något som jag själv känner igen från förskolans värld. Carina nämnde att jag som pedagog ska trivas i mitt yrke, ha ett bra förhållningssätt, vara lyhörd, respektera barnen och lyssna på barnen, detta för att göra en aktivitet så givande som möjligt för barnen. Detta är saker som jag själv tycker är viktigt för att vara och utvecklas till en bra pedagog. Björklund (2009, s. 16) nämner att jag som pedagog behöver vara en kompetent lärare för att möta det kompetenta barnet och skapa möjlighet till dess lärande. Jag som pedagog har även en betydelsefull i barnets lärande genom att jag kan styra riktning på barnets utveckling, på så vis kan jag se till att arbetet går framåt och barnen tar lärdom (Björklund 2009, s.21). Även Doverborg & Emanuelsson (2006 , s.11) nämner vikten av lärarens betydelse för barns lärande i matematik.

Carina nämnde att hon ibland upplever att det finns två sorters pedagoger. Den ena pedagogen som det alltid händer saker runt, och den andre pedagogen där det inte händer så mycket. Hon menade att det finns pedagoger som alltid tar tag i och hittar på saker med barnen, och de pedagoger som inte gör det lika ofta. Jag hoppas och tror att jag kommer bli den pedagogen som det alltid händer saker hos. Jag vill utvecklas som pedagog, och även om jag snart är klar med min utbildning känner jag mig långt ifrån färdig. Jag vill tillsammans med barnen upptäcka nya saker. Jag vill ut i skogen och naturen och se vilka matematiska utmaningar som väntar där. Jag vill inte stå och ”vara barnpassning”, jag vill ge barnen en lärorik tid på förskolan. Detta var egentligen ett sidospår från Carinas sida, men som fick mig att tänka hur jag vill vara som pedagog i framtiden.

Under dagen fick vi testa flera olika matematikaktiviteter, några exempel var:
-Dramatisera "Den lilla lilla gumman" - matematiska begrepp
-Form och mönsterspaning

-Slänga skräp - Sortera
-Vattenhjul av äpple och mjölkartong
-Äppel- och äggdelare
-Ljudmemory
-Solur

Avslutningsvis till mitt framtida jag: Det är lätt att fastna i rutiner, nytänkande kräver ansträngning.

Kursmål:
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska läroprocesser.
-Förhålla sig kritiskt till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

_______________
Referens:
Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

VFU

Vecka 1

Mitt didaktiska material består av en Sagolåda med TAKK. Lådan innehåller sagan "den lilla lilla gumman" och ramsorna "fem små apor" och "trollet i en strut". Jag har haft min samling under "läsvilan". De barn som inte sover efter maten få istället för att lyssna på en bok lyssna på min låda. Under veckan har det varit med fem barn på "läsvilan" i åldrarna 2-3 år. Jag tycker samlingen har gått bra, barnen verkar uppskatta min låda. På min låda står det "Sagolåda", jag har därför valt att börja samlingen med att fråga barnen om de vet vad det står på lådan. Sedan har jag berättat sagan/ramsan och gjort tecken till. Under de tre första dagarna valde jag att bara berätta sagan om den "lilla lilla gumman" och i slutet av veckan har jag lagt till ramsorna. Jag har under samlingen bett barnen att göra tecken tillsammans med mig. I slutet på veckan var det flera av barnen som visste vad det står på lådan och som kunde några av tecknen. Att jag pratar om namnet på lådan är för att jag vill uppmärksamma barnen på skriftspråket.

Sagan om den "lilla lilla gumman"

Jag visar tecknet för liten

Vecka 2

Jag har under veckan fortsatt på samma spår som förra veckan. Barnen vet att det är jag som har "läsvilan" och att jag ska berätta om den "lilla lilla gumman". Barnen är aktiva under samlingen och gör tecken tillsammans med mig. Detta tycker jag är positivt, med hjälp av tecken kan barnen själva vara med och berätta sagan. Jag gör barnen delaktiga och vi berättar sagan tillsammans. Jag har fortsatt lägga till de två ramsorna, men "sagan om den lilla lilla gumman" var populärast hos barnen. Jag har under veckan låtit ett barn sitta med lådan och berätta sagan för mig. Det gjorde jag för att jag vill kunna utveckla lådan och använda den på flera sätt än bara som ett samlingsmaterial. När jag satt själv med ett barn så upplevde jag det som att barnet vill ha mycket upprepning av tecken. Barnet pekade på stolen och så gjorde vi tecken till, sedan bordet och tecken till det och så vidare. Detta upprepade vi ett antal gånger. Nu i efterhand har jag funderat över om barnet faktiskt berättade sagan för mig på det viset. Barnet har inte tillräckligt stort ordförråd för att berätta sagan som helhet. Men jag tror att flickan berättade sagan för mig på det viset. Att sitta själv med endast ett barn är något som jag även vill göra under nästa vecka.

Bilder från veckans samlingar, jag visar olika tecken.

Vecka 3
Under veckan har jag två gånger ansvarat för samlingen innan maten. Detta betydde att de barn som brukar sova efter maten nu fick möjlighet att höra, se och känna min låda. De övriga tre dagarna hade jag ansvar för "läsvilan" som vanligt. Att ansvara för samlingen innan maten var lärorikt. De flesta barnen var hungriga och trötta men orkade lyssna på sagan ändå. Men gensvaret var inte detsamma som på läsvilan, det var även svårare att få med alla barnen att göra tecken. Det barnet som brukar vara mest aktivt under läsvilan satt tyst och hade svårt att lyssna på mig. Under min vanliga läsvila-samling har jag en del dagar hoppat över att berätta "Sagan om den lilla lilla gumman". Och när jag väl berättat "Sagan om den lilla lilla gumman" har jag lagt till en del saker som inte stod med i berättelsen. Till exempel att gumman behövde mjölk till sin pannkakssmet eller sitt kaffe. Detta för att förändra berättelsen. Jag har även fortsatt med att ett barn får sitta och leka med lådan. Barnen tycker det är väldigt roliga att plocka figurerna i och ur lådan. Jag har även låtit ett barn få måla lilla gumman sagan med papper och färg, detta för att återkoppla. Barnet valde att måla den lilla lilla katten, och nu i efterhand tror jag det är barnets favorit figur.


Kursmål:
Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Fältdagar före VFU

Nu har jag precis avslutat min tredje fältdag på min VFU plats. Jag har under tre dagar fått lära känna barn och pedagoger samt se hur de arbetar just nu. Tanken är att jag nu ska skapa ett läromedel för barnen på avdelningen. Förskolan arbetar just nu efter sin handlingsplan, där de lägger ett extra fokus på vatten och språket. Min första tanke var att arbeta med vatten. Vatten är ofta uppskattat av alla barn. Men på något sätt slog jag knut på mig själv, jag kom på bra saker men inget som jag tyckte passade barngruppen. Visst hade jag kunnat testa det med barnen, men samtidigt ville jag ha något som jag verkligen tror på själv. Därför väljer jag att göra ett material med fokus på språket. Min tanke i stora drag är en sagolåda med TAKK. Både jag och min handledare är positiva till materialet och vi hoppas att det ska blir lärorikt för barnen. Pedagogerna på förskolan har precis börjat använda TAKK mer dagligen. Jag ser fram emot tre spännande veckor på förskolan.  

Jag har valt att göra mina figurer i lådan i ett lättillgängligt material. 

Nu innan VFU har jag skapat min sagolåda samt gjort en momentplanering till min aktivitet. Just nu ser momentplaneringen ut så här:

Momentplanering Sagolåda med TAKK

Mål för aktiviteten – för barnen: Mitt mål med aktiviteten är att barnen ska få en rolig och lärorik stund med mig och sagolådan. Vi ska tillsammans uppleva en saga som är spännande och fångar deras intresse. Jag vill ge barn erfarenhet och kunskap i att kommunicera på andra sätt än tal. Delvis genom att använda Takk. Min förhoppning är att barnen ska ta till sig kunskap om Takk och kunna utöva det på sin egen nivå.

Aktiviteten kopplar jag till följande mål i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s.10) :

•                ·      Tillägna sig och nyansera innebörden i begrepp, se samband och upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld.

•                ·      Utveckla nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra.

•                ·      Utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner.

Mål för min egen utveckling: Mitt mål med aktiviteten är att bli tryggare att hålla en planerad samling. Tycker idag att det är lättare att hålla i en ”vila samling” då jag ”bara” behöver läsa en bok. Jag vill även få erfarenhet att arbeta med TAKK, uppleva deras positiva och negativa egenskaper. 

Förberedelser för aktiviteten: Jag planerar att antingen köra sagolådan under vilan eller på deras ordinarie samling, beroende på vad som passar bäst. Aktiviteten äger rum i den blåa puffen på förskolan och tar cirka 7 minuter. Jag håller i samlingarn, eventuella övriga personer sitter med barnen eller dokumenterar om jag bett dem. Jag förbereder samlingen med mitt medhavda material.

Introduktion och genomförande: Jag samlar barnen i puffen och säger att det är dags för vila/samling. Jag väcker deras nyfikenhet genom sagolådan. Jag stimulerar barnen genom att visa tecknet och uppmuntra dem att försöka göra samma tecken, samtidigt som jag berättar sagan för barnen.

_______________
Referens:

Läroplanen för förskolan Lpfö 98.[Ny, rev. utg] (2010). Stockholm: Skolverket.

Valfritt museum - Knacka på!

Härom dagen besökte jag barnens kulturrum, Knacka på!

Knacka på är barnens eget kulturrum. Knacka på är inredd efter boken Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. Boken Knacka på! tar med dig som läsare in i ett hus med en rad olika dörrar i olika färger. Bakom varje dörr finns ett rum där det händer olika saker. Denna berättelse har man tagit vara på i Borås och byggt upp en egen knacka-på-värld till barn i åldrarna 0-5 år.

Innan jag berättar hur jag upplevde besöket vill jag säga hur jag hade föreställt mig Knacka på! Jag föreställd mig en minivärld av knacka på. Det var små utställda dörrar i olika färger och bakom varje dörr fanns det ett litet rum som speglade bokens innehåll. Jag tänkte att barnen själva skulle få dramatisera knacka på. Mitt fokus låg på att barnen verkligen kommer att få knacka på de olika dörrarna.

Entrén till Knacka På!

Verkstaden

Matrum och Toalett

Apornas rum

Detta blev ju inte alls som jag hade tänkt mig. Knacka på var en hel verksamhet där barn, föräldrar och pedagoger kunde träffas och umgås. Miljöerna var väldigt inspirerande. Varje dörr hade varsin färg från boken. På väggarna i de olika rummen var det målat med de färgerna de olika rummen har, samt någon annat som var typiskt för just det rummet. Golven var också färgglada eller hade en stor härlig matta. Knacka på var öppet under vissa tider för föräldrar och barn. En gång i veckan kunde även förskolegrupper komma dit. Knacka på har aktiviteter som sång och rytmikstund, teater och skapande. Olika dagar för olika åldrar. Besöket var inspirerande, och det jag tar med mig mest från besöket är miljön. Det var en tilltalande miljö för de små barnen. Dock är jag fortfarande lite besviken, jag hade hoppats att det skulle vara som utställning där barnen fick gå och knacka på olika dörrar. Jag tror det är det barn kommer ihåg med berättelsen, det är det jag upplevt när jag läst sagan för barn. Verksamheten tyckte jag riktade sig väldigt mycket till barn och föräldrar, alltså att barnen ska gå dit med sina föräldrar när man är ledig från förskolan. Och det är viktigt att få föräldrar delaktiga i sina barn. Men förskolan kändes inte lika välkommen, fick jag en känsla av. Även om de hade en dag i veckan för förskolan verkade ändå tyngden ligga på föräldralediga barn. Därför blev jag inte inspirerad av verksamheten i sig utan mer av dess miljö.