Rytmik och musik 1 och 2

Vår workshop började med en kort genomgång om vad rytmik är samt musikens grunder. Det var väldigt bra och välbehövligt för mig, som tycker musik kan vara ett av de svårare ämnena inom förskolan. För mig är musik i förskolan de klassiska sångsamlingarna. Dessa sång-samlingar har som syfte att vara språkutvecklande. Idag har jag fått uppleva det, men också fått en bredare bild på vad som utvecklas i arbetet med rytmik och musik.

I rytmik är kroppen central. Barn i förskolan som utövar rytmik upplever, lär och förstår musik genom rörelse. En rytmikstund kan innefatta sånglekar, rim, ramsor, rörelsesång, spela instrument och pulsövningar med mera. Barnen får möjlighet att utveckla taktkänsla, spela instrument, dansa och träna sin koordination. En rytmikstund innehåller flera ämnen än musik, bland annat innefattas ämnen som naturvetenskap och matematik. Exempel tränar barnen på sin rumsuppfattning (matematik) under rörelsesånger.

Musik består av puls, takt och rytm. Pulsen är musikens hjärtslag. Takt kan delas in i exempelvis fyrtakt eller tretakt (fyra fjärdedelstakt och tre fjärdedelstakt). En melodi kan vara fyrtakt eller tretakt. Om en melodi är fyrtakt innehåller en takt fyra pulsslag. När vår lärare pratade om rytm och noter beskrev hon halvnot, fjärdedelsnot och åttondelsnot.

Det röda visar pulsen. Det blåa visar takten och det gröna visar när de olika noterna låter i en fyrtaktsmelodi. 

För att jag själv skulle förstå hur puls, takt och rytm hänger ihop var jag tvungen att måla upp det. 

Under workshopen gjorde vi mycket klapp- och rytmövningar. Men även några sånglekar. En av lekarna som jag tycke var extra rolig var "Häxan och djuren". Vi delades in i fyra grupper. Varje grupp fick vara ett djur (Häst, fjärilar, myror och dinosaurier). Varje djur och häxan fick var sin melodi som man skulle komma ihåg. När den låten spelades som tillhörde mitt djur skulle vi ut och gå, de övriga djuren stod i sina "hem". Helt plötsligt började häxans melodi att spela och häxan hade vaknat. Häxan jagade fatt djuren och "dattade" de djuren som inte hunnit "hem". Häxan fick då byta plats med den som blivit "dattad". Under leken tränades bland annat minne (komma ihåg vilken låt som tillhörde vilket djur), rumsuppfattning och turtagning.

Att ha instrumentkännedom är något som jag upplever viktigt i förskolan. Att kunna ta fram en gitarr eller trumma vid en samling är så roligt. Ibland har jag upplevt att barnen blir mer fokuserade vid en samling om ett instrument är med, samlingen blir mer spännande. Vi fick i alla fall under workshopen lite kunskap om bland annat gitarr och trumma. Hur man slår på en trumma och de enklaste ackorden på en gitarr. Att kunna använda ett instrument vid en samling kan tydliggöra musikens puls för barnen.

Som jag nämnde tidigare är kunskap om musikens grunder välbehövligt för mig. Detta är något som även Holmberg (2012, s.133) tar upp. Hon menar att pedagoger som har okunskap när det gäller instrument, leder till musikstunder som ger en mindre berikande upplevelse än vad man får om barn och pedagoger har djupare kunskap om hur instrument fungerar. Därför känner jag att den kunskap jag fått via Musik workshop är värdefull för mitt kommande arbete med musik i förskolan. Men jag måste ständigt söka ny och bredare kunskap. Detta kan jag göra själv som pedagog eller tillsammans med barnen.

Efter denna workshop känner jag mig mer positivt inställd till en rytmik- och musikstund. En sångsamling handlar inte bara om språkutvecklingen utan innehåller flera utvecklingsområden och ämnen. Att få mer lärdom om de ämnen man tycker känns svåra upplever jag som viktigt för att i framtiden kunna vara en bra pedagog. Jag tror att de ämnen inom förskolan som jag idag tycker är svåra beror på att jag inte har tillräckligt mycket kunskap om dem. Nu efter workshop kan jag se fram emot att leda en musiksamling. Inte bara för att jag fått massor med bra exempel på lekar jag kan göra med barnen. Utan även för att jag vet hur viktigt det är för barnens utveckling.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att förskolan ska sträva efter att utveckla barnens koordinationsförmåga och kroppsuppfattning. Vidare står det att förskolan ska sträva efter att utveckla barn förmåga att förmedla tankar och erfrarenheter i rörelse, sång, musik och dans.

Kursmål:
-Redogöra för och porblematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska läroprocesser.
-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska läroprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
Utifrån estetiska läroprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiska material med fokus på barns lärande. 

_______________

Referens:

Holmberg, Y (2012) Musikstunden - Sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur Btj, ss. 123-137.

Läroplanen för förskolan, Lpfö 98.[Ny, rev. utg] (2010). Stockholm: Skolverket
   

Museibesök Göteborg

Förra veckan besökte vi tre museer i Göteborg, Stadsmuseet, Världskulturmuseet och Naturhistoriska museet.

Stadsmuseet bestod av två våningar. Den första våningen var mer en "klassisk" utställning. Där visade de 1700-talets Göteborg med Ostindiefararen och utställningen Barnhemsbarnen. På andra våningen fanns "Barnens museum". Barnens museum var ett ställde där barnen fick klättra, springa, läsa, bygga och leka. Under mitt besök var det många barn med föräldrar där samt en förskola som besökte den delen av museet.

De översta bilderna visar miljön på utställningen 1700-talets Göteborg. De understa bilderna visar Barnens museum.

Uppdatering 22 Maj: Efter att diskuterat mitt besök med en annan student framkommer det att "Barnens museum" ska visa en bild av Göteborg. Det är något som jag inte alls förstod under mitt besök. Därför skulle det varit bra om museet skrivit ut sin tanke med Barnens museum. 

Världskulturmuseet hade två utställningar vid mitt besök. Den första utställningen hette "Wiphala" och handlade om Wiphala som är en flagga och berättelsen kring denna. Den andra utställningen hette "Jordlingar" och här kunde hela familjen utforska en värld. Jag fick känslan av att jag var en utomjordning och spanade på vad människorna på jorden gjort för något. Här fanns det en liten utställning om människor, men också möjligheten att bygga, klättra, lyssna på musik, göra musik och upptäcka rymden. 

Naturhistoriska museet ställer ut ca 10 miljoner djur. Utställningen visar allt från celler till elefanter. Museet har olika avdelningar. En avdelning med de stora djuren som elefant, noshörning, älg, varg och så vidare. Sedan en avdelning för fåglar, en för fiskar och en valavdelning. Det fanns även en avdelning om människokroppen. Under mitt besök var avdelningen med smådjur (ormar, spindlar, fjärilar och så vidare) avstängd för ombyggnad.

Efter mina museibesök tänker jag att man kan besöka museet med sin barngrupp som en tema- start. Att besöka det lokala museet och använda sig av det i temaarbetet, gå dit tillsammans med barnen och se vad som fångar deras intresse. Kanske man bör gå fler än en gång. Vad är det barnen fastnar för? Är det valen på Naturhistoriska eller är det rymden på Världskulturmuseet? Jag tänker att man kan hämta inspiration från museet och arbeta med detta hemma i förskolan tillsammans med barnen. Vid ett sådant tema tror jag det är viktigt med ett samarbete mellan förskolan och museet. Att barnen får komma tillbaka till museet och upptäcka vidare. Jag tycker också att det är viktigt att vi pedagoger tar kontakt med museets pedagoger för ett samarbete. Dessa museipedagoger kan alla fakta om museet som vi förskollärare inte har kunskap om. Samt att vi pedagoger kan få möjlighet att observera barnens intresse under besöket.

Vidare tänker jag att museibesök kan användas för att barnen ska få en positiv upplevelse. Att inte göra det för krångligt, utan att bara besöka till exempel Stadsmuseet i Göteborg och Barnens museeum. Här får barnen leka och röra sig. Barnen få pilla och ta på allt, som man annars inte får göra på museum. Förhoppningsvis får barnen ett trevligt intryck av att besöka museum. Pedagogerna kan visa delar av museet för barnen, den stunden de klarar av att vara koncentrerade. Därefter får barnen gå och leka. På en utställning som "Jordlingar" på Världskulturmuseet tror jag inte barnen är medvetna om att de på ett museum matas med ett kulturarv, utan här får de leka mitt i en pågående utställning. Det är viktigt att jag som pedagog tar chansen att pratar och diskuterar med barnen vad de ser och upplever.

Nyligen läste jag tidningen Förskolan Nr: 1 2015. Där stod det om en förskola som har ett nära samarbete med det lokala museet. Förskolan besökte ofta museet och tog hjälp av museets egna pedagoger. Just nu hade förskolan tema Rymden. Museipedagogen hade inför förskolans besök planerat en rymdresa. Museet har egentligen ingen rymdutställning. Barnen får i uppgift att se vad museets konst har med rymden att göra. Barnen får en rymdhjälm och får kliva på rymdfartyget. Under museibesöket får barnen möta vad de uppfattar som en ”rymdgris”, en dinosaurietand som hamnat i rymden och en rymdvarelse. Både rymdgrisen, tanden och rymdvarelsen bestod egentligen av andra vanliga motiv. Men barnen såg detta och då får man ta till sig deras tolkning.

Detta är ett otroligt inspirerande och roligt sätt att besöka ett museum. Låta barnen upptäcka något helt annat. Jag tänker att när man besöker museum vill man ofta besöka en speciell utställning som har med temat att göra. Men genom att göra på detta sättet ser man museet med helt andra ögon. Jag tror att man skulle kunna arbeta så här med vilket tema du än har i förskolan.

_______________
Länkar:
http://goteborgsstadsmuseum.se/
http://www.varldskulturmuseerna.se/varldskulturmuseet/
http://gnm.se/sv/Vastarvet/Verksamheter/Goteborgs-Naturhistoriska-museum/
Förskolan Tema rymden 

Textilkunskap - tryck

Idag var det dags för att få lite materialkännedom om textiltryck och brodering.

Att vi får denna materialkännedom om olika material och olika typer av skapande tycker jag är viktigt. För mig är det viktigt att jag har erfarenhet och kunskap om hur och vad man gör, så att jag kan ge den kunskapen till barnen. När vi gör detta får jag även möjlighet att tänka till vad barnen får för kunskaper mer än bara själva skapandet. Vilka matematiska begrepp används? hur tränar barnen? hur samspelar barnen? och så vidare. Detta är även något som Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010, s.1) tar upp, och de menar samtidigt att det kan vara en bra träning för att kunna se hur arbetet kommer att falla ut tillsammans med barnen.  

Det första vi började med var att göra silkscreentryck. Vi fick varsin tygbit som vi tejpade fast på bordet. Sedan tog vi ramen där en tunn väv var fastspänd. Ramen la jag på tyget. Sedan hällde jag bara ut den färgen jag ville ha i kanten, och drog med skrapan över till andra sidan. När jag tog bort ramen hade mitt tyg fått en ny färg. 

Utan att jag egentligen reflekterat över det hade jag fått ny kunskap om en massa olika saker. Jag som pedagog får en bra möjlighet att kommunicera denna kunskap till barnen i förskolan vid en sådan här textilaktivitet. I efterhand kom jag på att jag arbetat med matematik genom olika begrepp och former samt språk genom att jag kommunicerade med mina kamrater. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu,  (2010, ss.28-29) räknar upp en mycket längre lista utöver det jag redan nämnt som barn får kunskap i och upplevelse av vid en sådan här aktivitet. Exempelvis är färgernas namn, färgers egenskaper (hur färger kan blandas), fantasi, kreativitet och namn på verktyg sådant som används (ss.28-29).

Jag gjorde även fritt tryck med hjälp av potatis. För att förstärka mitt tryck broderade jag även runt det.   

Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu, (2010, s.4) nämner flera gånger att barn inte alltid förstår vad de lärt sig. Om jag som pedagog frågar vad de lärt sig i dag, svarar barnen vad de gjort, till exempel "jag har gjort textiltryck". Om jag som pedagog inte är närvarande och ställer frågor vad barnen gör, hur de gör och varför de gör är risken att barnen bara kommer ihåg själva slutresultatet. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu (2010, s.9). fortsätter med att barn härmar för att lära. Barn nöjer sig där och kan tycka det är jobbigt att komma på något eget eller nytt. När man gjort något praktisk med barn får det ej bli oreflekterat. Att samtala med barnen vad de gjort stärker barnen minnesbild, och ger ett bra tillfälle att få en ännu djupare diskussion över barnens lärande (s.29). Detta är något som jag själv känner att jag behöver. Att efter varje lektion med materialkännedom diskutera med mina kurskamrater vad vi gjort, och varför vi gjort det för att få en djupare lärdom. 

Kursmål: Utifrån estetiska läroprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 

_______________
Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]   

   

Bild 1

Idag när vi kom in i bildsalen möts vi av det här!

Bilden ovan föreställer ett bord med olika material för skapande. På bordet finns olika sorters färg. Bland annat akvarellfärg, oljefärg, flaskfärg och textilfärg. Sedan fanns det tyg, plast, trä och papper. Det var cirka 20 olika sorters papper. Sen fanns det kakao, vinäger, bakpulver och soya. På bordet fanns allt man kan tänka sig. Vi fick en genomgång av vad det var för material och lite inblick i vilka  syften det var för olika material.

Sedan fick vi arbeta fritt men utefter vissa ramar. Vi skulle bland annat ta ut en liten ruta från ett stort konstverk för att sedan återskapa den lilla rutan med hjälpa av olika material. Vi kopierade även upp denna ruta 12 gånger och sedan la vi ut olika mönster med hjälp av de 12 bilderna.

 Bild högst upp till vänster: Startprocess. Bilden högst upp till höger: Slutresultat. Bild längst ner till vänster: Målning av slutresultatet, fast på tyg. Bild längst ner till höger: Mitt mönster.

Sedan gick jag och min kurskamrat loss bland allt material. Här gällde det för mig att försöka tänka tanför ramarna. På med lim, färg, kakao och salt, ja allt på samma papper och se vad som hände. Det luktade väldigt speciellt, jag hamnade i något slag "flow" där jag slängde på allt jag hittade utan att tänka.  

Under hela dagen tvingades jag att tänka utanför ramarna. Det var väldigt lärorikt och väldigt svårt. Jag hade svårt att släppa på tanken på att detta var slöseri med material. I förskolans värld får man ibland höra att inte slösa på materialet, eftersom förskolan inte har råd att köpa in nytt. Eller vi ska vara rädda om miljön och så vidare. Men här hade jag möjligheten att verkligen testa. Att vår lärare dessutom ger order att vi inte ska "skapa fint" (får ej rita små blommor och hästar) gör det också svårt för mig, som alltid gör det i vanliga fall. Jag kände att det var nyttigt att måla/skapa något utan att tänka så mycket på att slutresultatet skulle vara fint. 

Under arbetet i bildsalen höll vi på med flera olika ämnen samtidigt. 

NO genom bakpulver och vatten på min konst.

Matematik genom olika former jag skapade.

Språk genom samspelet med mina kamrater. 

Sinnen genom att känna och lukta på olika material

Vi fick möjligheten att arbeta både inom bestämda ramar och att arbeta fritt. Att arbeta inom bestämda ramar är något som man är väldigt van vid. Här i skolan får jag en uppgift med mål och kriterier som ska uppfyllas för G. Om jag inte håller mig inom ramarna riskerar jag att bli underkänd. Att arbeta fritt känns det som jag kommer få uppleva mer av i min vardag som förskollärare. Jag tillsammans med kollegor bestämmer var och hur vi ska göra något (dock utefter Läroplanens ramar). Att få skapa helt fritt utan något egentligt mål tog en tid för mig att komma in i, och jag tror det kan vara viktigt att göra det ibland för att hålla igång sin fantasi och kreativitet. Därför tror jag det är viktigt att barnen i förskolan dels får möta mer styrda aktiviteter med ett mål men även helt fria aktiviteter där de kan utveckla sin kreativitet. 

Kursmål: Utifrån estetiska läroprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 

Textilkunskap - Ull

Idag hade vi en Workshop om textila tekniker, vi fick testa att tova. Först plantovade vi en ulltygbit för att sedan tova en saga på ulltyget.

Att plantova gick fort och var enkelt. Jag tror det kan passa så små barn som tre år. Men det förutsätter att man som pedagog är med och förklarar vad barnen är med om och vad de upplever. För att få ett ulltyg skulle ullen läggas i tre lager. Första lagret med ull lades så att hårriktningen var lodrätt. Nästa lager lades så att hårriktningen var vågrätt. Det tredje och sista lagret lades med hårriktningen lodrätt igen. När vi hade våra tre lager blötte vi ullen med ljummet såpvatten. Ullen la vi i en svart sopsäck och sedan började vi dansa/trampa på ullen. Att dansa hjälpte ullen att tovas ihop till en ulltygbit (Vilken treåring kan inte dansa på en sopsäck? Så klart alla kan vara med!). När vi dansat en stund tovade vi ihop det sista genom att rulla in ullen i bubbelplast. Paketet med ullen och plasten rullade vi fram och tillbaka tills ullen hade tovats till en tygbit. Ibland hällde vi på mer såpavatten på ullen. Efter en stund hade vi ett fint ulltyg. Vi arbetade vidare med vårt ulltyg och tovade dit en saga. För att tova dit vår saga hade vi skumgummi samt en tovnål. Skumgummit la vi under tyget. På framsidan formade vi sedan små figurer som vi "pikade" fast med hjälp av vår tovnål.

Slutresultatet blev följande:

De tre bockarna Bruse.

Tova är ett handarbete och kulturarv som är viktigt att barnen får ta del av. Björkdahl, Eldholm, Hagstrand-Velicu (2010) nämner hur viktigt det är att barn får uppleva med alla sinnen och får skapa med olika material och tekniker. Under dagen har jag fått känna mjuk torr ull, ljummet såpavatten och blöt ull som dessutom trådar sig emellanåt. Att stå med den mjuka ullen i det ljumna vattnet var väldigt rogivande. Att arbeta med ull och tovning tillsammans med barn leder till en hel del nya ord och begrepp. Bara under dagen möte jag ord som exempelvis pika, hårriktning, lodrätt och vågrätt. Det kommer upp matematiska ord, som till exempel kort, lång, tjock och cylinder. Under aktiviteten är det jag som pedagog som har ansvar att se till att barn vet vad de får kunskap om, jag bör ställa öppna frågor till barnen där de får möjlighet att tänka och reflektera över vad de är med om under aktivite-ten. Björkdahl, Eldholm, Hagstrand-Velicu (2010, s.9) skriver "Kunskap som förblir oreflekterad utvecklas inte".  Björkdahl, Eldholm, Hagstrand-Velicu (2010) arbetar vidare med detta genom boken Pelles nya kläder av Elsa Beskow. Boken handlar om Pelle som gör nya kläder av fårets ull. Att utöver det praktiska handarbetet arbeta vidare med barnlitteratur tror jag kan få barnen att reflektera djupare än vad de skulle gjort endast med textilaktivitet, och barnens nya kunskap blir därmed reflekterad. 

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) redovisas bland annat följande mål:

Utveckla sitt ordförråd samt begrepp, utveckla sin skapande förmåga och utveckla sin förmåga att använda matematiska begrepp. Det är målen i Lpfö 98 (rev. 2010, s.10) som en planerad tovaaktivitet skulle kunna uppfylla. Aktiviteten skulle kunna uppfylla flera av de mål som står skrivna i läroplanen upplever jag, men det är upp till mig som pedagog hur jag planerar och reflekterar under och efter aktiviteten med barnen.

Kursmål: Utifrån estetiska läroprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

_______________
Referens:
Läroplanen för förskolan Lpfö 98.[Ny, rev. utg] (2010). Stockholm: Skolverket. 

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Navet

Navet

Hej!

Nyligen gjorde jag och mina kurskamrater ett besök på Navet i Borås. Vad är då Navet? Jag skulle vilja förklara Navet som ”platsen med alla svar”. Då menar jag mest svar på barns frågor. Som till exempel "Hur fungerar en diskmaskin?" "Vad händer med mitt bajs när jag spolat ner det i toaletten?" och "Varför kan inte stenar flyta? 

På Navet får barnen vara med och uppleva hur teknik och naturvetenskap fungerar.

Barn får pröva mycket olika saker, allt ifrån sopsortering till kemilaborationer. Navet består av olika stationer. Avdelningarna är vattenstation, miljöavdelning, matematikavdelning, människoavdelning, teknikavdelning, ljusavdelning, ljudavdelning, astronomiavdelning samt tre stycken lab. På de olika avdelningarna får man pröva och uppleva tekniska och naturvetenskapliga fenomen. Bland annat får barnen på vattenstationen uppleva fenomenet flyta och sjunka. På miljöavdelningen får barnen uppleva och testa renhållning, reningsverk och kunskaper om hur man kan vara mer miljövänlig hemma.

Första bilden: Ljudmemory på ljudavdelningen. Andra bilden: Ett reningsverk där man även kan vända på lådorna för att se vad det finns för smuts i vattnet. Tredje bilden: Här visas hur en diskmaskin fungerar. Fjärde bilden: Vattenstationen. 


Vårt besök på Navet utgick från hållbar utveckling. Vi fick en föreläsning om plast. I Europa använder vi genomsnittligen 98 kg plast per person och år. Vi fick diskutera hur mycket plast vi möter och som finns omkring oss under en dag. Samt att en del sorters plast är farligare än andra. Vi fick i uppgift att gissa hur lång tid det tar för olika material att brytas ner av jorden.

Vi fick sedan i uppgift att göra två stycken hållbara konstverk med ett budskap. Här var det viktigt att tänka på att hela konstverket skulle vara gjort i ett slags material. Hela konstverket skulle vara gjort i exempelvis plast, för att underlätta sorteringen när det sedan skulle slängas. Det kommer jag verkligen ta med mig ut i mitt yrkesliv. När 15 barn har gjort var sitt konstverk upplever jag att tiden inte kommer att räcka till för att stå och sortera plasten för sig, metallen för sig och så vidare.

Våra konstverk blev att få vuxna att inte slänga tuggummi i naturen. Samt att försöka visa för barn att djuren äter vårt skräp, vilket leder till att de inte får i sig den näringsrika mat de behöver för att överleva.

Vårt slutresultat blev så här:

   Den vänstra bilden visar en gata full med tuggummi. Den högra bilden visar en fågel som har magen full med skräp som den ätit istället för fågelmat. 


Mitt besök på Navet är något som jag verkligen tar med mig in i min yrkesroll. Dels allt jag lärt mig om vår jord och hur vi på bästa sätt kan använda och återanvända jordens resurser, men också vilka fantastiska experiment och vilken miljö Navet har. Att få besöka Navet med en förskolegrupp skulle vara roligt och lärorikt för mig.

_______________
Referens:
Anna Gunnarsson, Navet Science Center Borås, 2015-01-30