Flerspråkighet

Under terminens gång har jag kommit i kontakt med flerspråkighet på flera sätt. Både i högskolan men också ute i verksamheterna. Ett språk är så mycket mer än det talande språket. Språk består bland annat av kroppsspråk, pragmatik, intonation, sematik och grammatik. Allt detta sker i vardagen när vi kommunicerar med barnen.

Om jag i framtiden kommer att arbeta med annat förstaspråk än svenska finns det några punkter att tänka på. Under Emma Almingefeldts föreläsning tar hon upp sju stycken faktorer som kan påverka barns språkutveckling.

Dessa är:

Ålder

Kropp och själ

Hjärnskador

Attityd och motivation

Kontakt med förstaspråk

Vistelsetid

Pedagoger

Vistelsetiden påverka barnet språk. Språk är en färskvara, därför är det viktigt att barnet får mycket kontakt med både sitt första språk och sitt andra språk (Svenska). Som pedagog är det viktigt att jag är med och stöttar barn och föräldrar i  barnets språkutveckling. Om ett barn ska åka iväg på en längre resa och där med vara ifrån svenska språket en lång tid kan jag som pedagog tipsar om olika appar och ljudböcker som barnet kan leka med. På så vis kommer barnet i kontakt med svenska språket även under resan och risken att barnet tappar svenska språket minskar. 

_______________

Referens 

Emma Almingefeldt, Hägskolan i Borås 2015-01-21

Didaktiskt material Vs färdigt material

Nyligen läste jag en diskusion på nätet om färdiga arbetsmaterial/ arbetskoncept. Detta är något som vi fått kunskap om parallelt med arbetet av vårt eget didaktiska material.

Under terminens gång har vi haft föreläsningar och workshop om hur man kan skapa egna didaktiska material. Under dessa lektioner har vi fått använda våran fantasi och tänka utanför ramarna. Vi har fått fundera på vad vi vill att barnen ska lära och varför barnen ska ta till sig just denna kunskap. Jag tycker att vi har fått utveckla våran fantasi. Under veckan som gick hade vi utställning där alla studenters didaktiska material visades upp. Alla material var olika och hade helt olika tankar om vad barnen skulle lära. Även om jag upplevde att många stundenter hade valt att göra att material med fokus på språk såg de helt olika ut och ingen hade samma tanke med materialet. Allt material var anpassat efter studenternas VFU barn och deras pågående teman.

Fyra olika didaktiska material gjort av min kurskamrater 

Men så under terminen har vi även fått färdiga material, vi har fått tips på olika appar, vi har fått kunskap och eftarenhet om Babblarna och prövat draken Beatas experiment. Även detta har varit roligt, lärorikt och inspirerande. Under dessa lektioner har jag sugit åt mig alla positiva sidor med de olika materialen. Men hur kritiska har vi varit? Jag bara undrar är vi så kritiska mot färdiga material som vi borde vara, själv upplever jag att jag är såld direkt på dessa produkter. Jag vill genast ta in och pröva dessa material i olika barngrupper. Jag har ingen erfarenhet av att arbeta en längre period med dessa arbetsmaterial. Men jag vill gärna säga att dessa färdiga material kan ha en negativ effekt, på flera sätt.
Jag funderar inför min kommande yrkesroll om jag som pedagog ska köpa olika arbetsmaterial och använda i verksamheten. Det kommer kosta en hel del att köpa in materialet, tid att sätta sig in i att arbeta med materialet och är materialet något som barngruppen är intresserad av?

Med mitt didaktiska material vet jag precis hur skapandet har gått till, jag vet mitt syfte med materialet och jag har hela tiden tänkt på att besvara de didaktiska frågeställningarna (Hur, vad och varför). Med mitt egna didaktiska material har jag kunnat anpassa materialets nivå efter barnen. Jag har även utvecklat materialet ju mer barnen lär. Även om det varit tidskrävande känner jag att jag som pedagog har lärt mig minst lika mycket som barnen.

Färdigt arbetsmaterial, till vänster Draken Beata. Till höger Babblarna (Bild lånad babblarna.se) 

Jag hoppas att i framtiden få testa att arbeta med någon typ av dessa material eller modeller. Men vad kommer krävas av mig som pedagog? Jag får ett papper med olika uppgifter att göra med barnen och där det står vad barnen tränar och varför de tränar på det? Där allt är ut tänkt efter Förskolans läroplan. Efter snart 3.5 år på högskolan känns det som alla den kunskap vi fått är lite lönlös om dessa färdiga arbetsmaterial ökar i förskolans verksamhet.

Fältdagar efter VFU och Utvärdering

Fältdagar efter VFU

Nu har jag haft två fältdagar efter min VFU-period. Barnen på förskolan är 1-3 år, så mina tankar inför fältdagarna var att några barn skulle glömt bort mig. Jag trodde att barnen på förskolan inte skulle förknippa mig med sagolådan så mycket som de gjorde. Jag valde att under fältdagarna ha min sagolåda som vanligt. Redan vid matbordet var det ett barn som tittade på mig och sa "gumma" samtidigt som hon gjorde tecknet för gumma. Jag tolkade det som att hon frågade om jag skulle berätta "Sagan om den lilla lilla gumman". Flera av barnen tog efter och pekade på min låda och gjorde tecknet för gumma. Då kände jag att min låda var lyckad. Under min VFU fick barnen höra om "Sagan om den lilla lilla gumman" nästan varje dag och nu efter en veckas uppehåll ville de höra den igen. Under samlingen kom barnen ihåg tecken och vi berättade sagan tillsammans, jag och barnen. Under mina två fältdagar tolkade jag det som barnen tog till sig kunskapen jag lärt ut. De var intresserade av lådan även fast de hört den många gånger tidigare.

Min sagolåda! 

Mitt hjälpmedel den första veckan innan jag lärt mig att teckna.

Utvärdering av materialet

Jag tycker att mitt material har funkat bra, barnen tog till sig materialet och fick ny lärdom av materialet. Lådan innehöll flera ämnen än vad jag tänkt på från början, ett exempel på detta är gumman och kattens känslor när gumman ropar "schas katta". Ju tryggare jag blev i att göra de olika tecknen till figurerna desto mer utvecklade jag lådan. Det kom till mer tecken i lådan och jag fick in ämnen som matematik och känslor. Eftersom jag och barnen tillsammans gjorde de olika tecknen till figurerna tycker jag att barnen blev mer delaktiga i berättandet. Det var inte jag som berättade sagan för barnen, utan jag tycker att vi tillsammans berättade den. Min upplevelse av barnens delaktighet är något som Tisell (2009, s.11) beskriver som att tecken bidrar till att barns koncentration ökar och barnet upplever sig mer "med" när tecken används. 

_______________
Referens:
Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1. uppl. Lidingö: Hatten

Matematik

I vår kurslitteratur har vi en bok som heter "Små barns matematik". Boken är uppbyggd efter erfarenheter och dokumentationer i samband med ett pilotprojekt, som genomfördes av NCM. Idag fick vi möjlighet att träffa en av pedagogerna som var med i detta projekt och som även är med i ett av bokens kapitel. Vi fick under dagen mycket inspiration och tankar om hur man kan arbeta med matematik i vardagen. Även om en del kunde upplevas som repetition försökte jag och min kurskamrat att utmana varandra att utveckla aktiviteten ännu mer. En del aktiviteter hade vi gjort tidigare fast i ett annat sammanhang, exempelvis med fokus på drama. 

Här är lite av allt vi mötte under dagen. 

Collaget ovan visar lite av det vi mötte under dagen. Något som jag fastnade extra för var mat- och sovklockan. Mat- och sovklockan hade bara en timvisare. Minut- och sekundvisaren hade klippts bort. Istället för siffror var det vita små streck. Klockan visade när det var dags för frukost, samling, frukt, utelek, lunch och så vidare. Tanken var att barnen skulle få en tidsuppfattning. Carina Mattsons erfarenheter av att använda sig av en sådan klocka bidrog till att barngruppen blev lugnare. Barnen kunde själva titta på klockan för att få en uppfattning om vad som väntade härnäst. Det viktiga i sammanhanget var att klockan inte var till för att barnen skulle lära sig den, utan för att ge dem en förståelse för tidsuppfattning. Det var en av aktiviteterna som jag mött tidigare och som jag tycker kan utvecklas efter barnens kunskaper. Jag tycker man kan utveckla aktiviteten ännu mer genom att ha kvar siffror och minutvisare för att ge barnen en djupare förståelse. Alla som har jobbat på en förskola har någon gång fått frågan "När går jag hem?" Svaret som man ger som pedagog brukar vara i stil med "Efter vilan" eller "Klockan 13" Att använda sig av en sådan "utvecklad" klocka tror jag kan vara väldigt lärorikt för barnen. 

Collaget visar också en låda med olika fack. Här fick barnen i uppgift att hämta olika saker i skogen, det kunde bland annat vara något tungt, något mjukt och något litet. Denna uppgift kan göras både inne och ute. 

                                                 Stapeldiagram och cirkeldiagram för barn

Vi började hela dagen med att ta reda på vad vi var intresserade av på TV. Vi fick tre alternativ, varje alternativ hade varsin färg av träkulorna. Alternativen var Skavlan, Melodifestivalen och Let's dance. När man bestämt sig fick var och en gå och i den träkulan som representerade det valda TV programmet. Först fick vi resultatet i stapeldiagram, men resultatet gjordes snabbt om till ett cirkeldiagram.

Carina Mattson pratade om hur man får med barnen i en aktivitet.
Hon berättade bland annat att när de är ute påbörjar hon en aktivitet och så får barnen komma när de är intresserade. Allt eftersom tillkommer det barn, och när några barn tröttnat kommer det nya. Detta är något som jag själv känner igen från förskolans värld. Carina nämnde att jag som pedagog ska trivas i mitt yrke, ha ett bra förhållningssätt, vara lyhörd, respektera barnen och lyssna på barnen, detta för att göra en aktivitet så givande som möjligt för barnen. Detta är saker som jag själv tycker är viktigt för att vara och utvecklas till en bra pedagog. Björklund (2009, s. 16) nämner att jag som pedagog behöver vara en kompetent lärare för att möta det kompetenta barnet och skapa möjlighet till dess lärande. Jag som pedagog har även en betydelsefull i barnets lärande genom att jag kan styra riktning på barnets utveckling, på så vis kan jag se till att arbetet går framåt och barnen tar lärdom (Björklund 2009, s.21). Även Doverborg & Emanuelsson (2006 , s.11) nämner vikten av lärarens betydelse för barns lärande i matematik.

Carina nämnde att hon ibland upplever att det finns två sorters pedagoger. Den ena pedagogen som det alltid händer saker runt, och den andre pedagogen där det inte händer så mycket. Hon menade att det finns pedagoger som alltid tar tag i och hittar på saker med barnen, och de pedagoger som inte gör det lika ofta. Jag hoppas och tror att jag kommer bli den pedagogen som det alltid händer saker hos. Jag vill utvecklas som pedagog, och även om jag snart är klar med min utbildning känner jag mig långt ifrån färdig. Jag vill tillsammans med barnen upptäcka nya saker. Jag vill ut i skogen och naturen och se vilka matematiska utmaningar som väntar där. Jag vill inte stå och ”vara barnpassning”, jag vill ge barnen en lärorik tid på förskolan. Detta var egentligen ett sidospår från Carinas sida, men som fick mig att tänka hur jag vill vara som pedagog i framtiden.

Under dagen fick vi testa flera olika matematikaktiviteter, några exempel var:
-Dramatisera "Den lilla lilla gumman" - matematiska begrepp
-Form och mönsterspaning

-Slänga skräp - Sortera
-Vattenhjul av äpple och mjölkartong
-Äppel- och äggdelare
-Ljudmemory
-Solur

Avslutningsvis till mitt framtida jag: Det är lätt att fastna i rutiner, nytänkande kräver ansträngning.

Kursmål:
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska läroprocesser.
-Förhålla sig kritiskt till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

_______________
Referens:
Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

VFU

Vecka 1

Mitt didaktiska material består av en Sagolåda med TAKK. Lådan innehåller sagan "den lilla lilla gumman" och ramsorna "fem små apor" och "trollet i en strut". Jag har haft min samling under "läsvilan". De barn som inte sover efter maten få istället för att lyssna på en bok lyssna på min låda. Under veckan har det varit med fem barn på "läsvilan" i åldrarna 2-3 år. Jag tycker samlingen har gått bra, barnen verkar uppskatta min låda. På min låda står det "Sagolåda", jag har därför valt att börja samlingen med att fråga barnen om de vet vad det står på lådan. Sedan har jag berättat sagan/ramsan och gjort tecken till. Under de tre första dagarna valde jag att bara berätta sagan om den "lilla lilla gumman" och i slutet av veckan har jag lagt till ramsorna. Jag har under samlingen bett barnen att göra tecken tillsammans med mig. I slutet på veckan var det flera av barnen som visste vad det står på lådan och som kunde några av tecknen. Att jag pratar om namnet på lådan är för att jag vill uppmärksamma barnen på skriftspråket.

Sagan om den "lilla lilla gumman"

Jag visar tecknet för liten

Vecka 2

Jag har under veckan fortsatt på samma spår som förra veckan. Barnen vet att det är jag som har "läsvilan" och att jag ska berätta om den "lilla lilla gumman". Barnen är aktiva under samlingen och gör tecken tillsammans med mig. Detta tycker jag är positivt, med hjälp av tecken kan barnen själva vara med och berätta sagan. Jag gör barnen delaktiga och vi berättar sagan tillsammans. Jag har fortsatt lägga till de två ramsorna, men "sagan om den lilla lilla gumman" var populärast hos barnen. Jag har under veckan låtit ett barn sitta med lådan och berätta sagan för mig. Det gjorde jag för att jag vill kunna utveckla lådan och använda den på flera sätt än bara som ett samlingsmaterial. När jag satt själv med ett barn så upplevde jag det som att barnet vill ha mycket upprepning av tecken. Barnet pekade på stolen och så gjorde vi tecken till, sedan bordet och tecken till det och så vidare. Detta upprepade vi ett antal gånger. Nu i efterhand har jag funderat över om barnet faktiskt berättade sagan för mig på det viset. Barnet har inte tillräckligt stort ordförråd för att berätta sagan som helhet. Men jag tror att flickan berättade sagan för mig på det viset. Att sitta själv med endast ett barn är något som jag även vill göra under nästa vecka.

Bilder från veckans samlingar, jag visar olika tecken.

Vecka 3
Under veckan har jag två gånger ansvarat för samlingen innan maten. Detta betydde att de barn som brukar sova efter maten nu fick möjlighet att höra, se och känna min låda. De övriga tre dagarna hade jag ansvar för "läsvilan" som vanligt. Att ansvara för samlingen innan maten var lärorikt. De flesta barnen var hungriga och trötta men orkade lyssna på sagan ändå. Men gensvaret var inte detsamma som på läsvilan, det var även svårare att få med alla barnen att göra tecken. Det barnet som brukar vara mest aktivt under läsvilan satt tyst och hade svårt att lyssna på mig. Under min vanliga läsvila-samling har jag en del dagar hoppat över att berätta "Sagan om den lilla lilla gumman". Och när jag väl berättat "Sagan om den lilla lilla gumman" har jag lagt till en del saker som inte stod med i berättelsen. Till exempel att gumman behövde mjölk till sin pannkakssmet eller sitt kaffe. Detta för att förändra berättelsen. Jag har även fortsatt med att ett barn får sitta och leka med lådan. Barnen tycker det är väldigt roliga att plocka figurerna i och ur lådan. Jag har även låtit ett barn få måla lilla gumman sagan med papper och färg, detta för att återkoppla. Barnet valde att måla den lilla lilla katten, och nu i efterhand tror jag det är barnets favorit figur.


Kursmål:
Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Fältdagar före VFU

Nu har jag precis avslutat min tredje fältdag på min VFU plats. Jag har under tre dagar fått lära känna barn och pedagoger samt se hur de arbetar just nu. Tanken är att jag nu ska skapa ett läromedel för barnen på avdelningen. Förskolan arbetar just nu efter sin handlingsplan, där de lägger ett extra fokus på vatten och språket. Min första tanke var att arbeta med vatten. Vatten är ofta uppskattat av alla barn. Men på något sätt slog jag knut på mig själv, jag kom på bra saker men inget som jag tyckte passade barngruppen. Visst hade jag kunnat testa det med barnen, men samtidigt ville jag ha något som jag verkligen tror på själv. Därför väljer jag att göra ett material med fokus på språket. Min tanke i stora drag är en sagolåda med TAKK. Både jag och min handledare är positiva till materialet och vi hoppas att det ska blir lärorikt för barnen. Pedagogerna på förskolan har precis börjat använda TAKK mer dagligen. Jag ser fram emot tre spännande veckor på förskolan.  

Jag har valt att göra mina figurer i lådan i ett lättillgängligt material. 

Nu innan VFU har jag skapat min sagolåda samt gjort en momentplanering till min aktivitet. Just nu ser momentplaneringen ut så här:

Momentplanering Sagolåda med TAKK

Mål för aktiviteten – för barnen: Mitt mål med aktiviteten är att barnen ska få en rolig och lärorik stund med mig och sagolådan. Vi ska tillsammans uppleva en saga som är spännande och fångar deras intresse. Jag vill ge barn erfarenhet och kunskap i att kommunicera på andra sätt än tal. Delvis genom att använda Takk. Min förhoppning är att barnen ska ta till sig kunskap om Takk och kunna utöva det på sin egen nivå.

Aktiviteten kopplar jag till följande mål i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s.10) :

•                ·      Tillägna sig och nyansera innebörden i begrepp, se samband och upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld.

•                ·      Utveckla nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra.

•                ·      Utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner.

Mål för min egen utveckling: Mitt mål med aktiviteten är att bli tryggare att hålla en planerad samling. Tycker idag att det är lättare att hålla i en ”vila samling” då jag ”bara” behöver läsa en bok. Jag vill även få erfarenhet att arbeta med TAKK, uppleva deras positiva och negativa egenskaper. 

Förberedelser för aktiviteten: Jag planerar att antingen köra sagolådan under vilan eller på deras ordinarie samling, beroende på vad som passar bäst. Aktiviteten äger rum i den blåa puffen på förskolan och tar cirka 7 minuter. Jag håller i samlingarn, eventuella övriga personer sitter med barnen eller dokumenterar om jag bett dem. Jag förbereder samlingen med mitt medhavda material.

Introduktion och genomförande: Jag samlar barnen i puffen och säger att det är dags för vila/samling. Jag väcker deras nyfikenhet genom sagolådan. Jag stimulerar barnen genom att visa tecknet och uppmuntra dem att försöka göra samma tecken, samtidigt som jag berättar sagan för barnen.

_______________
Referens:

Läroplanen för förskolan Lpfö 98.[Ny, rev. utg] (2010). Stockholm: Skolverket.

Valfritt museum - Knacka på!

Härom dagen besökte jag barnens kulturrum, Knacka på!

Knacka på är barnens eget kulturrum. Knacka på är inredd efter boken Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. Boken Knacka på! tar med dig som läsare in i ett hus med en rad olika dörrar i olika färger. Bakom varje dörr finns ett rum där det händer olika saker. Denna berättelse har man tagit vara på i Borås och byggt upp en egen knacka-på-värld till barn i åldrarna 0-5 år.

Innan jag berättar hur jag upplevde besöket vill jag säga hur jag hade föreställt mig Knacka på! Jag föreställd mig en minivärld av knacka på. Det var små utställda dörrar i olika färger och bakom varje dörr fanns det ett litet rum som speglade bokens innehåll. Jag tänkte att barnen själva skulle få dramatisera knacka på. Mitt fokus låg på att barnen verkligen kommer att få knacka på de olika dörrarna.

Entrén till Knacka På!

Verkstaden

Matrum och Toalett

Apornas rum

Detta blev ju inte alls som jag hade tänkt mig. Knacka på var en hel verksamhet där barn, föräldrar och pedagoger kunde träffas och umgås. Miljöerna var väldigt inspirerande. Varje dörr hade varsin färg från boken. På väggarna i de olika rummen var det målat med de färgerna de olika rummen har, samt någon annat som var typiskt för just det rummet. Golven var också färgglada eller hade en stor härlig matta. Knacka på var öppet under vissa tider för föräldrar och barn. En gång i veckan kunde även förskolegrupper komma dit. Knacka på har aktiviteter som sång och rytmikstund, teater och skapande. Olika dagar för olika åldrar. Besöket var inspirerande, och det jag tar med mig mest från besöket är miljön. Det var en tilltalande miljö för de små barnen. Dock är jag fortfarande lite besviken, jag hade hoppats att det skulle vara som utställning där barnen fick gå och knacka på olika dörrar. Jag tror det är det barn kommer ihåg med berättelsen, det är det jag upplevt när jag läst sagan för barn. Verksamheten tyckte jag riktade sig väldigt mycket till barn och föräldrar, alltså att barnen ska gå dit med sina föräldrar när man är ledig från förskolan. Och det är viktigt att få föräldrar delaktiga i sina barn. Men förskolan kändes inte lika välkommen, fick jag en känsla av. Även om de hade en dag i veckan för förskolan verkade ändå tyngden ligga på föräldralediga barn. Därför blev jag inte inspirerad av verksamheten i sig utan mer av dess miljö.  

Museibesök Borås

Textilmuseet
Textilmuseet i Borås flyttade till nya lokaler för cirka ett år sedan. Planen är att ha tre stycken permanenta utställningar. Under mitt besök var det en av dessa som hade öppnat.

Utställningen Textilchock är den utställning som i dag är permanent. Utställningen visar vad som är gjort av tyg. Utställningen visar kläder och tyger, men även en hel del annat som jag själv inte trodde innehöll tyg.

Bilden överst till vänster på traktordäcket innehåller viskos, som är ett slags tyg. Bilden under visar gasmasker som också innehåller tyg. Klänningen till höger är gjord av en familjs förbrukning av plastpåsar och kaffeförpackningar under två månader.   

Här visar museet hållbar textil. En av bilderna visar "dålig" textil och en visar bra textil. Den vänstra bilden är den med "dålig" textil, i den textilen finns farliga ämnen. Medan den högra är bra textil som ull och återvunnen fleece. 

Japansk utställning vid namn: Fiber futures. Här fick man inte röra, dock fanns de möjlighet att krypa under konstverken och se dem från ett annat håll.

Under vår dag på textilmuseet så hade vi med oss museipedagogen Karin Olsson Lindström som berättade om de olika utställningarna. Karin berättade även sina tankar om när förskolegrupper kommer till museet och vad de brukar göra. Att röra sig utanför förskolans miljöer är nyttigt för barnen. Karin menade att hon upplever att barnen då har lättare att ta till sig ny kunskap.

Att man inte får röra saker på museum är något som många av oss är uppväxta med. Men på textilmuseet fanns möjlighet att ta och känna på olika slags tyger. Det stora traktordäcket klättrade barnen i och ur. På de ställen där man inte fick röra konstverken kunde man istället krypa under och lägga sig och titta. Konstverken bildade skuggor som barnen kunde titta och ta på. 

När det kommer förskolegrupper och besöker museet brukar museipedagogen visa runt vilka utställningar som finns. Museet har två olika aktiviteter att erbjuda förskolegruppen som besöker museet. "Japanska folksagor" som hörde ihop med utställningen Fiber futures. Samt en aktivitet om "museets objudna gäster". Museets objudna gäster handlar om att uppmärk-samma barnen på de djur som kan leva i våra tyger och garderober. Barnen får i uppgift att skapa sitt eget skadedjur. Detta fick vi också testa. Till detta hade museet material som fanns till hands. Band annat slipsar, knappar, dragkedjor och så vidare.

Så här blev mitt slut resultat och övriga kurskamraters.

Under mitt besök på textilmuseet upplevde jag att det var barnanpassat. De hade tänkt på att förskolegrupper skulle få en egen miljö där de kunde hänga av sig sina kläder. De hade traktordäcket som de kunde klättra i. Det fanns ett mönsterpussel. I den permanenta utställningen extra ömtåligt material inglasat, så ingenting kunde gå sönder. Men det känns givande att ha en museipedagog som planerar besöket. Jag tror att pedagoger får med sig inspiration hem till förskolan så de kan arbeta vidare med besöket.

Konstmuseet i Borås

Under besöket på konstmuseet i Borås hade jag och mina studiekamrater museipedagogen Tanja med oss. Tanja berättade om verksamheten på museet och hur hon arbetar när det kommer förskolegrupper och hälsar på. Vi började besöket med att beundra den gröna målningen.

När Tanja har en förskolegrupp är det vid den "gröna målningen" som besöket startar. Den gröna målningen är målad av Kristina Jansson. Vi fick i uppgift att säga vad vi tycker tavlan föreställer. Detta göra Tanja även med barnen. Vi hade alla olika tankar och idéer om vad den föreställer. Förslag var en älva, Robin Hood, seriefiguren Snobben, ett troll och en borg. Vidare fortsatte vi besöket med att få i uppgift att leta efter en tavla som vi tyckte var varm och en tavla vi tyckte var kall.

Den vänstra upplevde jag varm och den högra tyckte jag var kall.

Uppgiften med att leta efter en tavla som var varm och en som var kall var rolig och spännande. En tavla som jag tyckte var kall upplevde en annan varm. Vi associerade alla till något minne eller erfarenhet när vi valde tavlorna.  

Vidare gick vi på färgjakt, vi fick välja den tavlan vi tyckte hade med finast färger. Tavlan ovanför tillhörde en av mina favoriter. Framför alla tavlorna, den "gröna målningen", de varma och kalla tavlorna och den med favoritfärgen fick vi berätta vad vi såg och vad vi trodde tavlan föreställde. Detta gjorde Tanja även med barnen. Vid en sådan situation får barnen ta del av varandras tankar och idéer. Och det finns inget som är rätt eller fel. Jag kan tänka mig att barns fantasi flödar vid dessa tillfällen. 

Ett besök på Konstmuseet i Borås är mer än bara den konst som hänger på museets väggar. Till museet hör även skulpturerna som står runt om i Borås. Därför går barnen som besöker museet ibland på skulpturjakt. Skulpturjakten brukar börja inne på museet, barnen samlas vid en skulptur som jag tror föreställer ett troll. Sedan fortsätter jakten runt om i Borås stad. Tanja tillsammans med barnen brukar ofta försöka återspegla skulpturen de står framför.  

Skulpturen som jag tycker föreställer ett troll

Utan Tanja som berättade om museet verksamhet tror jag att jag tyckt att konstmuseet var uruselt ur barnsynpunkt. Det var så jag kände när jag gick in i alla fall. Jag blev inte inspirerad att gå från tavla till tavla och fundera på vad det föreställer. Men Tanja fångade vår uppmärksamhet och gav oss olika utmaningar vid varje tavla. Allas tankar om de olika tavlorna är viktiga. Efter besöket var jag väldigt positivt inställd. Därför kommer jag i framtiden ta med mig att jag som pedagog ska besöka museet själv en eller flera gånger innan jag tar med en barngrupp, speciellt om vi ska göra besöket utan att få hjälp av en museipedagog. 

_______________

Länkar:

http://textilmuseet.se/

http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/boraskonstmuseum/boraskonstmuseum.4.82f0a312665003f0d800043157.html

Drama

Idag har vi haft drama hela dagen. Men vad är drama? Drama är att åskådliggöra genom handling (Gunilla Fihn, Högskolan Borås 2015-03-24). Synonymer till åskådliggöra är visa och belysa. Drama kan förklaras: visa genom handling.

Under dagen fick vi en kortare repetition av olika aktiviteter vi kan göra med barn inom området drama. Vi fick även en kortare föreläsning samt en uppgift att planerat ett dramaförlopp.

Det jag tog till mig extra under dagen var dramaförlopp och ledarskap i dramat. Jag känner att både dramaförloppet och ledarskapet kommer bli en stor hjälp för mig när jag ska planera dramaaktiviteter. Förloppet tycker jag kan användas i andra situationer i förskolan, till exempel när jag ska planera en musiksamling. Jag fick en påminnelse om vad som väntar mig när jag lämnar högskolan om några månader.

Ett dramaförlopp består av följande:

Inledning

Uppmjukning

Uppvärmning

Koncentration

Improvisation

Reflektion

Gestaltning

Reflektion

Avslutning/Avslappning

Under ett dramaförlopp pratade Gunilla om att börja mjukt så att alla kommer igång. Detta är även ett bra sätt att få alla barns uppmärksamhet. Med hjälp av dramaförloppet fortsätter sedan en resa inom de olika kategorierna. Gunilla pratade mycket om att förloppet skulle vara som en berättelse. Vi fick i uppgift att utefter en barnbok välja ett ämne och planera vårt egna dramaförlopp. Ämnet blev rädsla. Vi utgick från aktiviteter vi gjort tidigare inom drama, och gjorde om dem så att de skulle passa ämnet rädsla. Det var en bra och lärorik övning. Något jag vill testa mer är att få övergångarna mellan de olika kategorierna att flyta ihop. Detta så att barnen inte märker att vi går från en aktivitet till en helt annan och på så vis hålla barnens intresse uppe.

Jag tror att dramaförloppet kan användas vid andra situationer inom förskolans verksamhet. Jag känner att i förloppet kan vissa delar användas för att lägga upp en språk-, matematik- eller musiksamling. Att man håller sig till ett ämne och arbetar med det på olika sätt genom de olika kategorierna. Eller så använder man sig av de kategorierna som passar samlingen bäst. Men för egen skull tar jag med min inledning/uppvärmning och reflektion/avslutning extra mycket. Under de samlingar jag haft under mina tidigare VFU:er har jag varit fokuserad på "målet", alltså min tanke med samlingen och vilka mål som ska uppfyllas i Lpfö. Jag har endast gjort den aktiviteten och sedan har det varit klart. Men med en inledning och ett avslut knyts samlingen ihop mer och blir förhoppningsvis roligare.

Vårt dramaförlopp med temat rädsla. Det valde vi efter barnlitteraturboken "Mina och Kåge"

I Ledarskap i Drama togs det upp:

Förklara tydligt

Välj ord

Var positiv

Använd humor

Nervositet är normalt

Gardera dig inte

Dela in gruppen

Ta rädsla på allvar

Delta själv

Dessa olika saker känns som naturliga i mitt ledarskap. Fast ändå finns det saker att slipa på. Till exempel att välja ord, att under samlingen nämna ett och samma ord och inte synonymer till det ordet. Gardera dig inte, det har också hänt. Att man skyller ifrån sig på saker utifrån som påverkar att aktiviteten inte blir som planerat. Med dessa orden tror jag att jag kan utveckla mitt ledarskap. Orden blir en påminnelse om saker som jag kan bli bättre på och saker som är okej för en ledare, till exempel att det är okej att vara nervös eller rädd.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att varje barn ska utveckla sin förmåga att förmedla tankar och erfarenheter genom drama.

Kursmål: Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tema arbeta där estetiska läroprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

_______________
Referens
Gulilla Fihn, Högskolan Borås, 2015-03-24